Karins måleri börjar i kroppen, sinnet och det intuitiva. Färger, former och linjer får mötas och reagera mot varandra, tills något börjar ta form, kanske minner om något. Det är allt som oftast figurer, gärna karaktärsfulla gåtfulla eller nära på abstrakta.

Färgen har en central roll i hennes bildspråk. Den bär energi, minnen och stämningar, men kan också skapa motstånd och oväntade möten. I målningarna finns en ständig rörelse mellan det kraftfulla och det stilla, mellan det spontana och det medvetna. Karin säger själv att hon gillar när det skaver.

Karins visuella värld har formats av olika platser och erfarenheter. Uppväxten i Sydamerika och åren i Miami har lämnat avtryck i hennes förhållande till färg, ljus och intensitet. Men hennes måleri handlar inte om att återge dessa platser. Snarare finns de kvar som en känsla – något som fortsätter att påverka hennes sätt att se och måla.

I processen finns en vilja att låta målningen överraska. Att inte veta exakt vart den är på väg, utan att stanna kvar i det som uppstår längs vägen. Det figurativa kan träda fram ur abstraktionen och sedan försvinna igen. En form kan bli till en kropp, en blick eller ett möte – beroende på vem som ser.

Karins måleri lämnar plats för betraktaren. Inte genom att ge svar, utan genom att öppna för egna associationer, minnen och berättelser.